Hanna Maria Eriksson

Kan se mig i spegeln, kan titta på mig, hon som står där. Det är jag, bara jag. Exakt samma människa som jag är nu var jag då, innan processen började. Och idag väger jag mer än 12 kilo mindre och är definitift nöjdare redan. Varje lite sak blir stor. Men glöm aldrig, att den tjocka kossan jag såg, som ni också såg, hon är jag. Jag har inte förändrats. Även om jag fortfarande är stor så var jag betydligt mycket större och jag kan se ett slut. Jag har inget mål te.x att i September 2012 ska jag gått ner till 70 (som är min mål vikt) Har insett att det där med för stora mål gör dig bara besviken, och då slutar du. Fortsätt kämpa!


Fick många meddelanden om folk som ville jag skulle skriva om min viktminskning som undra var jag fick min motivation ifrån....

Så ja, här kommer början... Efter att ha testat ALLT som finns.
Trodde jag ialla fall.
Allt som har med dieter att göra.
MEN...
Jag hade aldrig testat den simplaste av dom alla.
Äta rätt och träna..
Låter skit tråkigt.... Jag vet..
Men det funkar och det är inte så tråkigt.. Nu har jag hållt på i 10 veckor och gått ner mer än 12 kilo tappat 12 cm runt magen och känner ibland att jag längtar efter gymmet. Det är befriande och skönt. Tankarna flödar och man känner sig JÄVLIGT duktig efteråt...

Jag har ju aldrig mått psykiskt dåligt av min vikt, eller det har man ju, men inte som många andra som är enorma. Men jag har mått fysiskt dåligt. Knän som sviker. Dom ända gångerna mitt psyke har svikigt mig är nog på krogen. Eftersom alla mina krogen kompisar är rååå snygga och smala. Då har man känt sig ännu mer enormous.. Men annars har jag mest känt det fysiska.

Men det som blev min start var denna gången.....
Jag satt och fikade med två kompisar.
Bettan och Nasse.
Två rååå snygga brudar.
Nasrin är smal och fin!
Bettan är smal och träningsbrud.
Vi kom in på vikt, och jag berättade vad jag vägde.
Och Bettan säger " Jag blir rädd Hanna, du kommer inte må bra om några år."
Och där kom sporren, som fick mig att inse, att hallå ?
Ska du dö när du är 50-60 för att du inte kunde motstå den där söta, fina tillochmed ljuvliga gröna dillchipspåsen..
Det kanske låter ganska elakt det Bettan sa, men det var inget illa menat.
Hon är rädd om mig. Hon skiter fullständigt hur jag ser. Men hon vill inte se mig dö.
Så jag tycker om att hon sa det, för det blev min räddning, ifrån det där. Ifrån den feta tjocka kossan. För det får man kalla henne. Hon som vägde 119,9 kilo (För mig ett stort steg att skriva ut detta här, men för att ni ska förstå bättre) och för att detta är min blogg. Ja, man kan inte tro att en människa i ens närhet kan väga så mycket. För man ser bara sånt på tv. Men här var hon, hon var jag. Idag när jag ställde mig på vågen vägde jag 107,5. Allstå fortfarande en enorm människa, men betydligt piggare och mår betydligt mycket bättre. Och även om 107,5 kilo är mycket så känner jag framsteg och för varje dag som går känner jag att jag orkar mer och jag har fått på mig mina byxor som jag hade i början av gymnasiet. och ni anar inte hur skönt och kul det var.
Varje liten grej blir stor. Stå på er. Ni får se ut hur ni vill. Ingen ska klandra er för hur ni ser ut. För det är DU som bestämmer. Aldrig någon annan. Du bara du är kung över dig själv. Bara du har makten.
Om någon säger något om hur DU ser ut, så är det oftast dom som mår sämst.
Men enligt mig, så är det fel sätt att göra sig själv lycklig. Att trycka ner andra kommer man ingen stans med. Att må dåligt själv är aldrig en ursäkt till att vara elak mot någon annan.
Nu cyklade jag iväg till något annat.
Men det jag ville säga var DU KAN OM DU VILL!
Täänk aldrig, jag börjar sen. Gör det nu. Du förlorar inget. <3

Ett sista litet stycke här som går till alla dom som finns, stötar, hjälper, ger fina ord. Dom betyder nog mer än vad ni tror.
Även om jag gör detta enbart för mig själv och inte för att någon annan tycker det, så känns ett värmande ord mer än något annat. Så tack alla fina. Med handen på hjärtat, jag gillar er sååå grymt mycket. JAG TYCKER ATT NI ÄR BÄST SOM NI ÄR <3


Någondag, är detta inte längre min fantasi, utan min verklighet <3