Hanna Maria Eriksson

En rosahelikopter !
Det säger allt om hur livet är !
Jag älskar den låten, kommer aldrig mogna ifrån den låten. Jag älskar mitt liv. Allt går som jag vill. Jag har insett att jag alltid kommer vara en tankspridd jävla idiot! Men jag gillar det, ibland.

Finns såklart en pojke. Eller jag vet inte. Jag är inte kär, men jag tycker mycket om han. Det vet dock ingen, eller jo en idiot som genomskåda mig precis. Men de får hållas i mitt hjärta (åh hon som genomskåda mig då). Jag tycker bara lite om han. Eller lite mer än lite. För han får mig glad å lycklig. Jag känner mig 3000 gånger förvirrad för de skedde en grej för ett tagsen som gav mig en tankeställare. Så nu är jag mer tankspridd en vanligt. Ååh då e de illa.
Jag vill vara med honom, jag vill se han när natten blir till dag. Ååh jag vill vara nära honom jämnt. Men så är det inte. han finns inte där när jag vaknar, han är inte min, tack gode Gud är han inte heller någon annans! Ju mer jag skriver här, ju mer går ljuset upp för mig. Han är sjukt bra? Kanske för bra?
Antagligen kommer jag aldrig få veta det. Jag skulle ialf aldrig vara värd en sån, en sån som han Asså. Finns inga fel på killen. Så illa är det.

I en rosahelikopter!
Ett litet natt alldeles för tankspritt inlägg! Men jag bjuder på de ;-)