Efter 3 år och två månader!
Har jag nu för första gången legat i diket och behövt hjälp upp!
SKIT!
Tankarna som går
- hur gick det med bilen?
- pappa kommer bli arg!
- hur gick det med folket i bilen?
Nu gick det ju så bra de kunde gå i denna situationen. För ingen skadades, bilen lever utan en skråma. Vi slapp stolpen och arga föräldrar!
Men tänk på det, jag kör inte fort men gör man de och hade hamnat i den situationen. Hade det inte gått som det gick. Utan väldigt väldigt mycket värre.
Jag vet jag överdriver för allt gick ju bra. Men tanken om vad som kunde hänt. Stolpen var bara 50 cm från däckspåren. Om ens de.
Man får sig verkligen en tankeställare, speciellt eftersom jag kört bil i 3 år och detta aldrig har hänt, så känns det ännu värre.
Usch.
Vill bara säga. Kör lugnt för man vet aldrig när olyckan är framme!
Puss på er!
