Hanna Maria Eriksson

Komiskt nog träffade jag Joakim på fritidsgården i Rävlanda.

Mitt liv var kass och allt var piss och jag var 15 år och visste inte ett skit om livet.

Men sen kom han och ja, inte trodde jag att en kille skulle kunna rädda mig ur det.

Vårat förhållande var nog allt annat än underbart. Eller aah, vissa stunder var det bra.

Men vi var tillsammans i 2 år från och till och jag var lycklig och jag var kär.

Men tror inte en ända människa fått mig att må så dåligt, samtidigt som så bra!

Dom bästa stunderna vi hade var nog när vi inte var tillsammans å då hade vi jävligt roligt.

Och utan Joakim skulle jag aldrig träffat min bästaste vän, Nea.

Så jag tackar bugar och bockar, för allt!

TACK, för tiden jag fick med dig!